|
Månadens Rita 129 (4.1.2022) (tässä
suomeksi)
 Mina
tankar förde mig härom sistone bakåt i tiden, och det slog
mig att:
För över 30 år sedan frågade jag på
arbetsplatser, vad de behövde hjälp med. ”Budskapet går inte
fram”, var svaret.
För över 30 år sedan frågade jag på
arbetsplatser, vad de behövde hjälp med. ”Mera öppenhet”,
var svaret.
För över 30 år sedan frågade jag på
arbetsplatser, vad de behövde hjälp med. ”Förtroende”, var
svaret.
För över 30 år sedan frågade jag på
arbetsplatser, vad de behövde hjälp med. ”Bättre vi-anda”,
var svaret.
För över 30 år sedan frågade jag på
arbetsplatser, vad de behövde hjälp med.
”Förändringsberedskap”, var svaret.
I dag, när jag hör mig för om vad man har
problem med, lyder svaret ”Budskapet går inte fram”,
”Bristande öppenhet och Förtroendekriser”, ”Svag vi-anda”
och ”Bristfällig förändringsberedskap”…
Makes you think, doesn’t it?
Då jag för mer än 30 år sedan undrade, hurudan arbetstagare
arbetsgivaren önskade sig, löd svaret: ”En arbetstagare, som
gör det man sagt att hen skall göra – utan att krångla.”
Gissa om svaret fortfarande är detsamma…
Skulle det månne löna sig att syna dessa
företeelser från en förnyad synvinkel? För detta ändamål
håller jag MMT booster och seminariedagar (se Koulutukset)
MMT (Mental Management Tavastia)
är ett finländskt brand för
kompetensutveckling och en kombination av flera
kognitiva och systematiska inriktningar som t.ex. NLP,
Mental Träning (MT), knowledge management & organization
skills.
MMT består av tre delar 1) Ett konkret
utvecklingspaket för arbetsplatser, 2) Mental managerns
diplomutbildning, och 3) Öppna seminariedagar (vilka
också är en del av diplomutbildningen)
EN ENKEL VÄG TILL
LYCKA?
Adam
Grant tar i sin bok ’Think Again’ fram en hel del tänkvärt,
t.ex. hur vi, i takt med att livet och världen förändras,
behöver uppdatera våra tankemodeller. En hel del av det som
var relevant tidigare, är det inte längre, vilket betyder
att vi är betjänta av att justera siktet och lära oss nya
saker.
Vi vet
förstås inte riktigt vart vi skall rikta in det nya siktet,
så vi får ta litet i taget. Professor Edgar Lawrence
(1931-2015), känd för sina böcker om historisk fiktion,
jämför våra planer för livet med att köra bil på natten i
dimma. Vi kan bara se så långt lyktorna lyser, men kan ändå
färdas hela vägen på det sättet.
När vi omvärderar våra
planer kan vi använda oss av en enkel modell, som Adam Grant
kallar ”Existentiell terapi”:
Att
rikta siktet alltför starkt mot ren lycka är dock inte att
rekommendera. Mycket tyder på att ju mera man söker efter
lyckan, desto mindre nöjd är man med sitt liv. Aldous Huxley
menade, att lyckan är som koks, en biprodukt som uppstår,
när man framställer något helt
annat.
Varför är det så?
En
förklaring kan vara, att vi är så upptagna med att utvärdera
vårt liv så vi glömmer att ta vara på upplevelserna i
stunden, vilka sålunda bara går oss förbi. En annan möjlig
orsak är, att vi har siktet inne på höjdpunkter av lycka,
och missar att det förmodligen handlar mera om frekvensen av
positiva känslor än om intensiteten. En tredje faktor utgörs
kanske av att vi, i vår jakt på lyckan, överbetonar välbehag
och nöje på bekostnad av mening. Medan välbehag och nöje
kommer och går, tenderar mening att bestå. Ännu ett skäl kan
vara, att begreppet lycka i den västerländska kulturen
syftar på ett individuellt tillstånd, vilket får oss att
känna oss isolerade.
Hur som
helst är frågan ”Vet du vad som gör dig lycklig?” väldigt
användbar. Själv har jag ibland fått som svar: ”Att undvika
att stagnera, att hela tiden kunna lära mig nytt.” Detta för
oss vidare till uppdateringen av tankemodeller och
inlärningens domäner. Även där kommer Adam Grant med
synpunkter. Han hade länge trott, att vi lär oss bäst, när
vi trivs och har roligt. Något som visade sig inte stämma!
En
serie experiment visade, att studerande gillade trevlig
frontalundervisning och gav mest poäng åt underhållande
lärare. MEN: när man testade vad de lärt sig i jämförelse
med grupper som sysslat med mera impopulär aktiv
inlärning, var de senare betydligt bättre på både teori
och praktik. Trots att eleverna själva påstod sig minnas
mera av en ’vanlig’ lektion, visade testen tydligt på
motsatsen. Aktiv inlärning gick ut på att eleverna satt i
grupper och diskuterade fram lösningar och läraren gick runt
och hjälpte dem, där det behövdes. Aktiv inlärning är
betydligt jobbigare och kräver en djupare förståelse av
materialet, men ger en klart bättre utdelning.
Så inför det nya året kanske de här båda
frågorna hjälper dig framåt.
-
Vet du vad som gör dig lycklig?
-
Hur mycket energi är du villig att satsa
på din inlärning?
Månadens lästips (än en gång):
Adam Grant: Think Again, 2021 |